Här presenteras de komponenter som vanligen ingår i en black.

Täckmaterial

Täckmaterialet utgör blackens huvudbeståndsdel, basmaterial, och är ofta blackens aktiva komponent. De vanligaste täckmaterialen är grafit och zirkon, aluminiumsilikat samt andra keramiska material.

Täckmaterialets kornstorlek är av stor betydelse. Det skall inte vara grövre än att det kan tränga in mellan porerna i sandväggen och härigenom åstadkomma att det utanpåliggande blackskiktet blir väl förankrat. Det bör inte heller vara onödigt finkornigt eftersom blackens sprickkänslighet ökar med finkornigheten. Utgående från beräkningar och erfarenheter gäller att täckmaterialets kornstorlek huvudsakligen bör ligga mellan en tiondel och en femtedel av sandens kornstorlek vid tät kornpackning.

 

Lösningsmedel

Lösningsmedlets uppgift är att se till att blacken befinner sig i flytande form, så att den kan penetrera de ytor blacken skall bindas till. När blacken har penetrerat ytorna skall lösningsmedlet dunstas av eller brännas bort.

Som lösningsmedel används antingen vatten eller ett organiskt lösningsmedel, ISO propylalkohol (etanol).,  Man säger därför i dagligt tal att man använder en vattenblack respektive spritblack.

Vattenblack är den billigaste och mest miljöanpassade blacktypen. Fördelarna är att dessa blacker inte avger några farliga ångor och att de är lätta att transportera, lagra och hantera. I allt större utsträckning används numera därför vattenblacker. Nackdelar kan främst uppstå i samband med att vattnet torkas bort av den torkutrustning som torkar kärnan. alltså någon form av torkutrustning.

I stort sett kan vattenblack användas överallt, men det finns tillämpningar där spritblack ändå är att föredra trots risk för en otillfredsställande arbetsmiljö.

Detta gäller bland annat i följande fall:

  • Vid form- och kärnmaterial som är speciellt känsliga för vatten, t ex när vattenglasbindemedel används.         

  • Vid krav på snabb torkning. Detta kan gälla vid högproduktiva tillverknings liner där tiden från form- och kärntillverkning till avgjutning är relativt kort.

 

Bindemedel

Bindemedlets uppgift är att fästa täckmaterialets korn till varandra och till form/kärnytan. Bindemedlen liknar de bindemedel som används vid kärntillverkning, men även fosfatbindemedel används för en del speciella blacker.

 

Uppslamningsmedel

Uppslamningsmedlets uppgift är att se till att täckmaterialet inte sjunker till botten och sedimenterar alldeles för fort. Samtidigt bidrar det till blackens konsistens. I vattenblacker är det vanligt att använda bentonit och cellulosaderivat som uppslamningsmedel. I spritblacker används oljesvällande bentonit.

 

Vätmedel

Ytaktiva ämnen (vätmedel) förekommer som tillsats i vattenblacker. Dess uppgift är att förbättra klistringen mellan black och form- respektive kärnvägg samt att öka inträngningen av blacken mellan sandkornen.

 

Bakteriehämmande medel

Om vattenbaserade blacker får stå alltför länge, sker ofta en tillväxt av bakterier eller svampar i dem, de ”ruttnar” eller ”surnar”. För att förhindra detta tillsätts biocider, svamp- och bakteriedödare.

 

Skumdämpande medel

Ibland förekommer skumdämpare men då endast för vattenblacker.

3467