Metoden att härda med koldioxidanvänds vanligtvis för kärnor. Vattenglaset härdar genom att koldioxiden tas upp i bindningen och kiseldioxiden faller ut som en gel.

Vid goda gasningsförhållanden åtgår ungefär en procent koldioxid  i förhållande till massavikten. I annat fall kan det gå åt betydligt mer men man bör ej överstiga tre procent av massavikten.

Vid härdning med koldioxid ger lågt molförhållande, 2 – 2,3, en trög härdningsreaktion med  liten risk för överhärdning. Det ger goda förvaringsegenskaper för formar men dåliga urslagningsegenskaper.

Ett högt molförhållande, 2,7 – 3, ger motsatta förhållanden, men enligt tillverkarna så är det ej så vanligt med ett molförhållande  över 2,5.

Exempel på speciella förfaranden för att uppnå jämn gasning är:

  • Gasning först med högt tryck, så att gasen sprids i formen, och sedan med lågt tryck så att formdelarna närmast utblåsningshålen också bli gasade.

  • Gasning med hjälp av ett stort antal sonder fastsatta på en gasningsplatta. Sondernas djup anpassas i varje enskilt fall till fickor i formen samt till formens eller kärnlådans ytgeometri. Metoden används vid seriegods.

  • Gasning in genom ventiler underifrån och från sidan av kärnlådan.

 Det förekommer också härdning med lans vid korta serier och stora kärnor och formar.

Gasningsgraden skall anpassas både  till vattenglasets egenskaper och till frågan om formen skall användas direkt eller först efter en viss tid. Vid högt molförhållande och om formarna skall förvaras lång tid efter tillverkningen bör man undergasa. Vid motsatta förhållanden är starkare gasning mer fördelaktigt.

Det är viktigt att kärnskjutsmaskinens storlek och kärnornas storlek balanseras något så när vid användande av metoden. Om skjutluften får passera igenom sandmassan för många gånger torkar detta ut den.

 

Fördelar

  • Kräver ingen utbildning.

  • Ingen luktgenerering vid kärntillverkning, avgjutning, avsvalning eller urslagning.

  • Ingen gasutveckling vid avgjutning eller avsvalning.                                         

  • Mycket låg miljöbelastning vid deponering.

  • Möjlighet till alternativ användning av avfallssanden.

  • Kräver ingen rening vid användandet.

  • Billigt bindemedel.

  • Lösningsmedlet för bindemedlet är vatten vilket underlättar rengöring

  • och underhåll av utrustningarna.

  • Innehåller inga organiska material.

  • Sprickgrader förekommer ej.

  • Kärnlådor i olika material kan användas då metoden är kall.

 

Nackdelar

  • Högt pH-värde medför risk för ögonskador.

  • Bänktiden påverkas av luften (CO₂ och uttorkning).

  • Låg utgångshållfasthet

  • Begränsat regenererbar och återanvändbar.

  • Finns risk för överaktivering av bentonit.

  • Dålig termisk nedbrytning men detta kan förbättras genom tillsättning av sönderfallsmedel.

  • Dålig flytbarhet, men detta kan förbättras genom tillsättning av ett flytbarhetsmedel.

  • Spritblackning, vattenblackning är endast användbart i undantagsfall.

  • De färdiga kärnornas lagring påverkas av såväl CO₂ i luften som luftfuktigheten då kärnorna kan ta upp vatten från luften.

 

 

3435