Kromitsand används i huvudsak till medelgrovt och grovt stålgjutgods. Den används även till termiskt högt belastade delar i formen vid tillverkning av grovt järngjutgods, för att därigenom eliminera fastbränningar. Detta gäller exempelvis i formar för valstappar till centrifugalgjutna valsämnen.

Den kemiska formeln för kromit är FeO·Cr2O3. Densiteten för mineralet, som bryts främst i Finland och Sydafrika, är 4,6 g/cm3.

Idag dominerar kromit från Sydafrika. Följande kemiska sammansättning rekommenderas:

  • Cr2O3                         45 - 47,5%

  • Fe2O                       20 - 28,4%

  • SiO2                           0,7 - 2,0 %

  • CaO                           0 - 3%

Fördelarna med kromitsand är främst att den tål högre termisk belastning. En annan positiv egenskap är att den har lägre längdutvidgning än både kvartsbaserade sander och olivinsand. Den har vidare hög kylande verkan och god värmeledningsförmåga, vilket ofta kan vara till fördel. Exempelvis används den beroende på denna egenskap som kylkropp för att motverka sugningar. Ytterligare en fördel är den låga silikosrisken.

En nackdel med kromitsand är att det är en krossprodukt och därigenom har kantig kornform, vilket medför ett något högre bindemedelsbehov. Den höga densiteten ger jämfört med de kvartsbaserade sanderna dubbelt så tunga formar och kärnor.

Kromitsand.

Kromitsanden lämpar sig inte att blanda med kvartsbaserade sander beroende på att kvartsen (SiO2) och järnoxiden (FeO) bildar fayalit (Fe2SiO4). Fayalit som har bildats i en kromitsandsform eller en kärna medför sintring hos de sandkorn, som är i kontakt med stålsmältan. Detta medför penetration, alltså inträngning av smälta, i form- respektive kärnsandsväggen. Av denna anledning bör kromitsanden innehålla minsta möjliga mängd kvarts. Andra nackdelar med kromitsand är hög densitet som ger extra högt pris samt att den kan vara besvärande för personer med kromallergi.

 

 

3401