Olivinsand används främst i stålgjuterier vid tillverkning av höglegerat manganstål (med cirka 14 procent mangan), vilket bland annat används till slitstål till stenkrossar, grävskopor med mera. Bland annat är risken för fastbränningar mindre på grund av att sanden i liten grad reagerar kemiskt med den alkaliska slaggen hos manganstål.

Mineralet olivin består av magnesiumsilikat, fosterit, Mg2SiO4 (92 procent av vikten) och järnsilikat, fayalit, Fe2SiO4 (8 procent). Densiteten på mineralet är 3,2 - 3,6 g/cm3 och sintringstemperaturen 1 400 - 1 450˚C. Den olivinsand som används i svenska gjuterier bryts i huvudsak i Norge.

Olivinsand.

En fördel med olivinsand jämfört med kvartsbaserade sander är att risken för silikos minskas. Det gör inte att behovet av ventilation försvinner då den totala dammhalten vid användning av olivinsand är mycket högre än vid användning av kvartsbaserade sander.

Olivinsand är dyrare än de kvartsbaserade sanderna. Det kan ändå vara fullt motiverad att använda olivinsand då det minskar behovet av rensningsarbete. Jämfört med kromit- och zirkonsand är olivinsand billigare.

En nackdel med olivinsand är att kornformen är kantig och splittrig, vilket medför ett högt bindemedelsbehov. Mineralet är basiskt (pH-värdet är cirka 9), vilket kan ge problem med härdningsförloppet vid användning av vissa kemiskt bundna massor. Främst gäller detta vid användning av furanhartsbindemedel.

Olivinsand kan inte blandas med kvartsbaserade sander beroende på risk för penetrationer, det vill säga inträngningar då sintringstemperaturen sänks.

3400