9. Form- och kärnmaterial för engångsformar

Tillverkning av gjutgods i engångsformar innebär att gjutning sker i en form. Formens mening är att bilda de konturer som gjutgodset ska ha.

Efter avgjutning och kylning slås formen sedan sönder i samband med att godset hanteras vid urslagningen. Även kärnorna är av engångstyp och används alltså endast en gång, Med kärna menas en kropp av sand eller annat material som sätts in i formen för att bilda komponentens invändiga konturer. Kärnmaterial förekommer också både som form och kärna vid permanenta formar.

Form- och kärnmaterial utgörs vid gjutning i engångsform av sand, gips eller keramiskt material samt bindemedel. Ett undantag är fullformsgjutning (Lost foam metoden) där gjutning sker i sand utan bindemedel och där en polystyrenkropp bildar ämnet som sedan under gjutningen förgasas. Den metoden används enbart för stora serier. Ett annat undantag är vakuumformning, där sanden hålls samman med hjälp av en tunn plastfilm.

Form- och kärnmassa består av sand plus ett bindemedel samt eventuella tillsatsmaterial. Bindemedlet utgörs exempelvis av bentonit (en typ av lera), organiska eller oorganiska produkter exempelvis vattenglas samt modifierade sådana. Olika tillsatsmaterial används för att motverka exempelvis sprickgrader, dåligt sönderfall, fastbränna, penetrationer, glanskolsdefekter och gasblåsor. Tillsatsmaterialen kan också ge förbättrade flytbarhetsegenskaper.

Vid bentonitbundna massor tillsätts normalt en glanskolgivare (sot eller sotersättningsmedel) till formmassan då järngjutgods skall tillverkas. Detta görs i syfte att uppnå en optimal glanskolsnivå för att motverka expansionsdefekter samt fastbränna på godset.

1509