Den tonnagemässigt största delen av allt gjutgods tillverkas genom maskinell formning i råsand, det vill säga i bentonitbunden formmassa. Under årens lopp har ett stort antal olika metoder utvecklats för kompaktering av formmassan.

Då det gäller formning i råsand skiljer man mellan följande två principer:

  • Maskinell flaskformning

  • Flasklös formning (bullformning)

Under senare år har den tekniska utvecklingen av den maskinella flaskformningen varit intensiv. Utvecklingen har riktats in mot kompaktare anläggningar och högre formtillverkningstakt. Målet har varit att maskinerna ska kunna producera hårda formar med jämn tätpackning av formmassan mot modell och modellbrätt även då mycket komplicerade modeller används. Dessutom har eftersträvats ett tyst och skakfritt arbetssätt hos formmaskinerna. Detta är en fördel ur både teknisk och arbetsmiljömässig synvinkel.

Parallellt med utvecklingen av den maskinella flaskformningen har tekniken med flasklös formning utvecklats. Denna teknik, som ofta benämns bullformning, innebär att formningen sker i råsand utan användning av konventionella formflaskor. Endast under själva formningen omges formmassan av någon typ av ram eller liknande. Efter formningen avlägsnas ramen. Bullformning gjordes till att börja med manuellt eller i förhållandevis enkla maskiner. Numera sker bullformning endast i automatiska maskiner. Därför kallas metoden ofta bullautomatformning.

Bullformningens fördelar jämfört med flaskformning är främst följande:

  • Lägre kapitalbehov. Bland annat krävs inga formflaskor.

  • Lägre kostnader för underhåll och skötsel.

  • Relativt litet utrymmesbehov.

Flaskformning har fördelar när godset är svårformat, vid relativt stort gjutgods och vid krav på stabil form, till exempel vid grövre segjärnsgjutgods, och vid tunnväggigt gjutgods.

1490