Om det inte finns möjlighet att arrangera tillräckligt med kärnanvisare kan man använda kärnpallar för att stödja kärnan. Generellt gäller dock att man bör undvika att använda kärnpallar eftersom de utgör en potentiell felkälla.

Kärnpallar finns i ett flertal storlekar och utföranden. För användning vid järngjutgods tillverkas kärnpallarna av järnplåt och -tråd och förtennas för att inte rosta. Tennet underlättar också hopvällningen med gjutmetallen om det har lämplig skikttjocklek. En rostig kärnpall ger upphov till blåsor vid gjutning av järn.

För andra gjutlegeringar än järn tillverkas kärnpallarna av samma material som gjutgodset. Eventuella vällningsfel kan då lättare svetslagas. På gjutjärn är svetsning ofta olämplig och det är därför viktigt att inget vällningsfel uppkommer.

Kärnpallen får inte vara så grov att den inte väller ihop med det gjutna materialet och den får inte vara så tunn att den smälter eller ger vika. Detta är ett svårt balansproblem, som ofta kräver utprovning. Temperaturintervallet för en viss pall är snävt, och det är svårt att veta vilken temperatur smältan har när den kommer fram till kärnpallen.

Bäst lyckas man med kärnpallar vid seriegods som gjuts under strängt kontrollerade betingelser. På gjutgods, där tätheten inte är kritisk, kan man använda kärnpallar friare än vid på sådant gods som ska vara tätt vid högt tryck.

3295