För stålgjutgods finns det inom ramen för europeiska normer två standarder som beskriver hur stålnamnen är uppbyggda.
Dessa är:
Den första delen beskriver stålen utifrån användningsområden med fokus på egenskaper och kemisk sammansättning, några exempel är:
- Stål för konstruktions- och allmänna ändamål
- Gjutstål för tryckkärlsändamål
- Rostfria stål och andra legerade stål.
Del 2 är däremot ett rent nummersystem som även omfattar andra metalliska material.
Alfanumerisk uppbyggnad 1, konstruktionsstål enligt EN 10027-1:2005
|
GSaaabbcc
|
G
|
står för gjutgods
|
S
|
anger att det är ett konstruktionsstål
|
aaa
|
anger minimum sträckgräns i MPa i tunnaste sektionen
|
bb
|
anger temperatur vid vilken provning/ värmebehandling skall ske
|
cc
|
anger ett specifikt grundämne med extra krav på att uppfyllas
|
Exempel: GS200 är ett konstruktionsstål med < 0,18 procent kol, < 0,6 procent kisel, <1,2 procent mangan
enligt SS-EN 10293:2005 . Den gamla svenska beteckningen var SS1306.
Stållegeringar där inget enskilt legeringsämne överstiger 5 procent har en separat beskrivning
Alfanumerisk uppbyggnad 2, legeringsämnen < 5 procent enligt EN 10027-1:2005
|
Gaaab…c-c
|
G
|
står för gjutgods
|
aaa
|
anger 100 x kolhalt i procent (medelvärde)
|
b…
|
anger legeringsämnen som karateriserar det angivna stålet följt av,
|
c–c
|
angiven mängd legeringselement enligt en faktor för varje element
|
Exempel: G20Mn5 enligt SS-EN 10293:2005, där 20 är lika med 100 x 0,2procent kol och 5 = 4 x 1,25 procent mangan. Faktorerna 100 och 4 är två av flera faktorer som skall användas för att ange sammansättningen hos gjutstålen. Fullständig tabell finns i standarden.
För legerade stålsorter där minst ett legeringsämne överstiger 5procent så är det ett liknade upplägg som ovan med den skillnaden att beteckningen innehåller ett X.
Alfanumerisk uppbyggnad 3, ett legeringsämne > 5 procent enligt EN 10027-1:2005
|
GXabbbc-c-c
|
G
|
står för gjutgods
|
X
|
anger att det är legerat stål där minst ett ämne > 5 procent
|
a…
|
anger 100 x kolhalt i procent (ett medelvärde).
|
bbb
|
anger viktiga legeringselement för det angivna stålet
|
c–c-c
|
anger legeringsämnets mängd i stålet (ett riktvärde)
|
Exempel: GX5CrNiMo19-11-2, där kol <0,05 procent, ~19 procent krom, ~11 procent nickel och ~2 procent molybden, enligt SS-EN 10283:2010.
SS-EN10027-1:2005 och SS-EN10027-2 beskriver utförligt hur definitionerna är skrivna för respektive stållegerings beteckningar.
Beteckningssystemet för stål baseras på den tidigare tyska DIN-standarden där varje material hade ett Werkstofnummer. EN-standarden har kompletterats med materialbeteckningar där egenskaper och användningsområde har lagts till. Det innebär att samma material kan anges på två sätt men tillståndet är knutet till en standard som beskriver ändamålet för materialet.
Beteckning med nummersymboler, EN 10027-2:2005
|
1.aabb(cc)
|
1
|
anger alltid att materialet är ur stålgruppen
|
aa
|
materialgrupp, till exempel 43 för rostfritt stål, 03 för ett stål < 0,12 procent kol
|
bb
|
är ett löpnummer
|
cc
|
är ett tilläggsnummer vid behov för speciella egenskaper m.m.
|
Exempel 1: 1.4408 är ett rostfritt stål med ca 19procent krom och 10procent nickel.
Exempel 2: 1.0449 är ett konstruktionsstål med < 0,18procent kol, < 0,6procent kisel, <1,2procent mangan enligt SS-EN 10293:2005.