3.3.1 Standard för kompaktgrafitjärn

Gällande svensk och europeisk standard för kompaktgrafitjärn är SS-EN 16079:2011. Standarden klassificerar materialet i enlighet med de mekaniska egenskaperna hos materialet.

De mekaniska egenskaperna kan utvärderas på provstavar uttagna från ämnen som är:

  • separatgjutna
  • gjutna i formen intill godset
  • vidgjutna (cast-on)
  • eller bearbetade ur gjutgodset

Om hårdheten är viktig för produkten och ett krav från köparen finns möjlighet att efter överenskommelse mäta den i vald provstav eller på gjutgodset (på Brinellvårta, ”cast-on knob”, om det inte går att mäta på godset). I standarderna finns informationsvärden på hårdheten som hjälp.

Standarden omfattar fem kompaktgrafitjärnssorter baserade på draghållfasthet och fem sorter baserade på hårdhet.

Tabell: Mekaniska egenskaper enligt SS-EN 16079:2011

Material-beteckning

 

Rp0,2 (MPa)

Min.

Rm (MPa)

Min.

A (%)

Min.

EN-GJV-300

EN-GJV-350

EN-GJV-400

EN-GJV-450

EN-GJV-500

195

230

260

280

315

275

325

375

400

450

2,0

1,5

1,0

1,0

0,5

Mätningarna är utförda på provstavar bearbetade från gjutna provstavsämnen. Storleken på provstavsämnet skall vara i överensstämmelse med den aktuella väggtjocklek på gjutgodset för vilket de mekaniska egenskaperna gäller.
Värdena gäller endast för relevant väggtjocklek30 < t ≤ 60 mm.Ytterligare relevanta tjockleksintervall är: t ≤ 30 mm och 60 < t ≤ 200 mm. Med relevant väggtjocklek avses den sektionen av gjutgodset till vilken de bestämda mekaniska egenskaperna ska tillämpas.

 

I standarden finns även riktvärden som information för hållfasthetsegenskaper i prover tagna ur gjutgodset. I dagsläget finns endast värden för relevant väggtjocklek ≤ 30 mm.

 Det finns även en ISO-standard för kompaktgrafitjärn från 2006, ISO 16112:2006. Det finns flera skillnader mellan den och SS-EN 16079:2011 bland annat kring olika strukturkrav, strukturutvärdering och rekommenderade provstavsämnen i relation till väggtjockleken.

2781