21.6.5 Avtappning/övertemperering

Vid tappning från ugn till skänk förloras energi till omgivningen, dels via strålning och dels i form av absorption av energi till skänkens infordringsmaterial. Avgjutning bör ske vid en bestämd temperatur och för att kunna erhålla önskad temperatur efter förlusterna, måste man övertemperera.

Nackdelen med övertemperering är inte enbart att det behövs mer energi. Det gör också  att man går miste om vissa kemiska föreningar som senare kan vara av värde att ha kvar, så kallade Kärnbildningspunkter, då dessa antingen löses upp eller förpassas till slaggen på ytan.

Frånvaron av dessa föreningar kan i ett senare skede leda till en sämre stelningsreaktion – med andra ord ett sämre gjutgods.

Av denna anledning förvärms skänkar i möjligaste mån, men då förlusterna är ofrånkomliga måste övertemperering ske i viss grad. Gjuterierna är medvetna om detta och på de flesta håll har processen optimerats eftersom energi kostar pengar. Även skänkförvärmningen kostar naturligtvis, och var minimiläget för totalkostnaden är måste provas fram lokalt.

 

Kostnad för övertemperering

Övertemperering påverkar energianvändningen och därmed kostnaden. I ett generellt exempel blir den teoretiska energianvändningen (exklusive förluster) 18,25 kWh högre då ett ton järn övertempereras från 1534 °C till 1680 °C.
Vid en årsproduktion på 20 000 ton smält gods skulle kostnaden för övertemperering i så fall landa på 255 000 kronor. Om energipriset skulle komma att öka med två procent per år skulle motsvarande kostnad år 2017 bli drygt 282 000 kronor.

Antas en ugnsverkningsgrad på 50 procent, vilket är rimligt, ökar kostnaderna till det dubbla. Bevisligen är övertemperering en betydande kostnad. För att ge ett adekvat svar på de specifika kostnaderna för de egna ugnarna krävs praktiska prov.

2776