Avfall är enligt miljöbalken alla föremål, ämnen eller substanser som innehavaren gör sig av med. Även sådant som innehavaren avser eller är skyldig att göra sig av med räknas som avfall.

När en vara eller en produkt tillverkas bildas ofta restprodukter. Ett exempel är spån vid ett gjuteri.

Vissa typer av avfall klassas som farligt avfall om de innehåller över en viss mängd av farliga ämnen. Annat avfall, som vissa stoft och oljerester, är alltid farligt avfall.

Gjuteriindustrins sammanlagda mängd av restprodukter uppgår årligen till cirka 300 000 ton. Huvuddelen består av överskottssand och slagg, skrot, spån och stoft.

EU har beslutat om en så kallad avfallshierarki, eller avfallstrappa, som styr hur avfallet bör hanteras. Prioriteringsordningen innebär att man helst ska förebygga avfall, i andra hand återanvända det, i tredje hand återvinna materialet i det och i fjärde hand få ut energiinnehållet och först i sista hand lägga det på deponi.

Ordningen gäller under förutsättning att det är miljömässigt motiverat och ekonomiskt rimligt.

Gjuteribranschen arbetar aktivt med att minska mängden deponerat avfall. Bland annat återvinns överskottssand och gods som inte är prima smälts om tillsammans med återgångsmaterial. 

Avfallsmängder och deras miljöbelastning kan minskas ytterligare med hjälp av teknikutveckling eller val av återvinningsvägar. Genom att betrakta avfallet som en potentiell resurs i samhället kan stora vinster genereras såväl miljömässigt som ekonomiskt. De följande avsnitten kommer att behandla de avfall och restmaterial som genereras i gjuteriprocesserna samt hur dessa kan utnyttjas, med fördel inom det egna gjuteriet eller i andra applikationer.

Om materialen skall vara intressanta för gjuteriet eller för en potentiell användare fordras att de hanteras med tanke på att de skall vara en råvara till en annan process. I förlängningen innebär detta att gjuteriet måste kunna leverera en jämn, enhetlig och kvalitetssäkrad produkt på ett sätt som är hanterbart för användaren och uppfyller ställda kvalitetskrav.

De material som av olika orsaker inte kan återvinnas eller återanvändas måste läggas på någon form av deponi. Man skiljer här på deponier för:

  • inert avfall

  • icke farligt avfall

  • farligt avfall

För att bestämma vilken deponi som ett avfall kan/skall läggas på krävs omfattande analyser av ingående ämnen och laktester. Resultaten jämförs med de gränsvärden som anges i EU-dokument och förordningen om deponering av avfall.

De viktigaste regelverken kring avfall är avfallsförordningen, föreskrifter från Naturvårdsverket och EU:s avfallsdirektiv. Kommunen kan också ha lokala krav. Som avfallsproducent är man skyldig att hålla reda på gällande regler och följa dem.

Nedan följer några grundläggande krav som omfattar alla avfallsproducenter:

  • Analysera och klassificera avfallet

  • Minimera uppkomsten av avfall

  • Minska farligheten av avfall

  • Hantera och lagra enligt allmänna eller särskilda regler

  • Hålla reda på mängder och typer av avfall som uppkommer i verksamheten

  • Kontrollera att transportör och mottagare av avfall har nödvändiga tillstånd

 

2748