När allt har stelnat är det viktigt att det inte har förekommit för stora skillnader i stelningshastigheten eller att olika delar av formen håller emot mer än andra delar då spänningar mycket lätt kan byggas in i gjutgodset. Det kan senare leda till sprickor när komponenten är i arbete.

Figur 26: Omkonstruktion för att minska sprickor innan urslagning ur form.

Genom omkonstruktion från det övre till det nedre utförandet i figur 15.26 minskades kassationen på grund av sprickor från 15 procent till noll. Materialet var gråjärn EN-GJL-250.

Efter stelnandet fortsätter gjutstycket att krympa, varvid risk för plastisk deformation, senare gjutspänningsuppbyggnad och i sämsta fall sprickbildning kan föreligga. Denna risk förstärks genom lokala svaghetszoner, som inskärningar, små hålkälar etcetera. Godset bör utformas så att lokala spänningskoncentrationer undviks  (figur 26 till 28).

Figur 27: Förstärkning av hålets geometri för att minska risken för sprickor.

Vid utformning enligt den övre bilden i figur 27 föreligger risk för sprickbildning i hörnen. Utformningen nedtill med väl tilltagna radier och hålkanterna förstärkta är gynnsammare.

Figur 28: Omkonstruktion av ekerutformning för att undvika restspänningar och sprickbildning.

Om navet, kransen och ekrarna har olika svalningshastigheter, kan svalningssprickor uppstå vid oelastisk utformning enligt A (gråjärn). Utformning enligt B och C ger båda möjlighet till fjädring och spänningsminskning under krympningen. Utformning enligt C är att föredra både av formningstekniska och ofta även av funktionella skäl.

 

1930