En allt oftare använd teknik för att avlägsna ingjutssystem och matare från gjutgodset är att använda en brytkil.

Tekniken kan användas vid gråjärn, segjärn och vissa gjutstålslegeringar beroende på legering och dimension. Ett annat användningsområde för brytkil är sönderdelning av gjutsystem i samband med att godset omhändertas efter urslagningen.

Den på följande visade brytkilen har fyra huvuddelar: en hydraulisk cylinder, en kil och två stödplattor som är  ledbart fästa i sin ena ände vid cylinderns framkant. Kilar av det fabrikat som visas i bilden arbetar med ett tryck på 300 bar och har beroende på storlek brytkrafter på 100 till 400 kN.

Brytkil (DISA).

Vid arbete placeras kilen med sina stödplattor mellan gjutgodset och den del av gjutsystemet, som skall avlägsnas. Därefter pressas kilen framåt av cylindern, som har en slaglängd på cirka  100 millimeter, och stödplattorna tvingas isär. Därvid pressas ingjutssystemet eller mataren från godset. Brottet sker vid den svagaste sektionen. När hydraultrycket släpps, återgår kilen till utgångsläget.

Miljömässigt är tekniken att använda brytkil fördelaktig jämfört med många andra metoder. Ingjutssystem och matare avlägsnas tyst och utan damm, buller eller splitter. Skaderiskerna för personalen är minimala.

Film som visar arbete med brytkil:

 

Produktionsmässigt har brytkilstekniken visat sig vara en enkel och effektiv metod. Den kräver endast kort upplärningstid för berörd personal.

För att kunna utnyttja brytkilstekniken optimalt bör man tänka på att placera ingjutssystem och matare på ett sådant sätt att ett mothåll erhålls. En lösning kan vara att gjuta på speciella klackar på exempelvis gjutkanalen, när naturliga angreppspunkter saknas (bilden nedan).

Exempel på att klackar har gjutits på en gjutkanal för att brytkilen skall kunna användas till att bryta sönder ett gjutsystem (DISA).

3341