Rännugnar av lågfrekvenstyp (LFR-ugnar) för smältning används mest för smältning av koppar-, mässings- och aluminiumlegeringar. Inom dessa områden dominerar de över övriga elektriska smältugnar.

I järngjuterier används rännugnar i stor utsträckning som varmhållningsugnar i kombination med elektriska degelugnar eller kupolugnar. Rännugnarna används i det sammanhanget för flera funktioner:

  • Buffert mellan smältavdelning, formning och avgjutning.

  • Utjämning av temperaturvariationer.

  • Utjämning av kemisk sammansättning hos smältan.

Ofta används rännugnen även som avgjutningsugn, eller kombinerad hållugn/avgjutningsugn. I de fall rännugnen används som avgjutningsugn, är den oftast av ”press pour”-typ, vilket innebär att ugnsatmosfären trycksätts med luft eller kvävgas för att pressa ut järnet på ett kontrollerat sätt. Avgjutningen sker sedan med ett stopparsystem alternativt gjutning ”över läpp”.

Principbild av lågfrekvens rännugn (LFR-ugn).

Rännugnen kan antingen vara av typen liggande cylinder eller utförd som en vertikal degelugn med en eller flera rännor, induktorer, påmonterade. Det absolut vanligaste utförandet är den vertikala ugnen med en induktor som bilden ovan visar.

Värme tillförs på induktiv väg genom rännan, som normalt är belägen under ugnen eller på sidan av ugnens nedre del. Den slutna slingan kan liknas vid en envarvig sekundärlindning i en transformator. Ugnarna kallas därför ibland transformatorugnar. Den flervarviga primärlindningen utgörs av ugnsspolen. Då denna ansluts till en växelspänning (50 hertz), induceras en låg spänning med hög strömstyrka i smältan (sekundärkretsen).

Tack vare metallens resistivitet altstras värme. Smältan i rännan byts kontinuerligt eftersom de elektromagnetiska krafterna samt konvektionen medför ett metallflöde. Det gör att hela ugnsvolymen värms upp. Ugnen kan inte tömmas helt, eftersom den sekundära strömkretsen då bryts. Sumpen utgör 20 till 50 procent av den totala smältvikten. Mellan ugnskroppen och induktorn sitter minst en kylram.

1713