Plåtmanteln är på insidan infodrad med ett eller flera lager av eldfast material för att skydda manteln och minska värmeförlusterna.

I smältzonen är temperaturen upp mot 2200 grader. Där måste man ha ett eldfast foder med tjocklekar på 300 till 400 millimeter. Det är vanligt att infodringen slutar strax över formorna, denna typ kallas ”line less cupola”.  Det finns dock kupolugnar som är konstruerade för infodring av hela pipan.  Fördelen med detta är minskade energiförluster. Dock ökar kostnaden på grund av den större mängden eldfast material.

Infodringen kan vara antingen sur eller basisk. Sur infodring är vanligast. Basisk infodring och därigenom basisk slaggföring ger möjlighet att höja kolhalten och sänka svavelhalten utanför de gränser som är möjliga vid sur infodring. Nackdelen är att en basisk kupolugn har betydligt lägre smältkapacitet.

Den översta delen av ugnen – skorstenen – som ligger över chargeringsöppningen, är också försedd med foder men av isolerande karaktär (poröst material), då påfrestningarna här är mindre.

Infodringen håller, jämfört med en degelugn, länge. Livslängder på sex månader eller mer helt utan underhåll (undantaget tapphål) är inte ovanligt. Främst kan detta förklaras av den utveckling som skett på eldfasta material. En typisk infodring idag är gjuten, även om sprutning och stampning fortfarande förekommer.

Sifonen har en typisk livslängd på tre till fyra veckor. Främst slits denna ofta i slaggkanalen eftersom slaggen är mer aggressiv mot infodringen än järnet.

1710