13.2.1 Jämförelse av HFD- och LFD-ugnar

Här följer en redogörelse över skillnader mellan HFD- och LFD-ugnar.

Uppbyggnaden av själva ugnskroppen är ungefär den samma hos båda ugnstyperna. Med hänsyn till att badrörelsen är betydligt kraftigare i en LFD-ugn gör man dess strömspole relativt sett lägre än i en HFD-ugn. Typiskt täcker den bara cirka halva degelhöjden. Därmed dämpar smältans övre del badrörelsen.

I normalfallet konstrueras LFD-ugnen så att den övre delen av spolen inte är strömförande utan endast har till uppgift att kyla degelns övre del. Därigenom förhindras genomsintring och livslängden ökas.

Sintring innebär en sammanfogning av det eldfasta materialet genom ytsmältning av partiklarna vid hög temperatur. 
Den kraftigare badrörelsen i en LFD-ugn kan göra den olämplig för smältning av exempelvis lättmetall genom den ökade risken för bildning av finfördelade slagginneslutningar.

Av samma orsak är påfrestningarna på den keramiska infodringen större i LFD- än i HFD-ugnar. Detta påverkar degellivslängden, och därmed infodringskostnaden, negativt. 
LFD-ugnar har sämre energiupptagning i en finstyckig charge vid starten. Sedan en sump, det vill säga en bottensats av smält metall, väl erhållits anses LFD-ugnarnas starkare badrörelse möjliggöra en effektivare smältning av spån och annat finstyckigt material. 
Energiförbrukningen uttryckt i kWh/ton, är något lägre i en LFD- än i en HFD-ugn.

1703