10.2.20 Ytjämnhet hos pressgjutgods

Mätmetoder för ytjämnhet baseras i regel på skärande bearbetning (svarvning, slipning, fräsning). För de därigenom erhållna ytorna ger mätvärden från taktila ytjämnhetsmätare (Rt, Ra, Rf, Rz) relativt säkra uppgifter om kvaliteten på den erhållna ytan med tanke på senare användning.

För ytor, som framställs med ovan nämnda mekaniska bearbetningsmetoder, gäller ofta att ytjämnhet som mäts på ett eller annat ställe på den bearbetade ytan ger information om hela den bearbetade ytan. I regel, beroende på den högre arbetsinsatsen, kan en likformig bättre ytkvalitet uppnås genom mekaniska bearbetningsmetoder.

Vid användning på pressgjutna detaljer ger dock den taktila mättekniken problem. Oavsett mättekniska svårigheter kan genom pressgjutning hög ytkvalitet erhållas. Beroende på verktygets tillstånd kan följande ytjämnhet uppnås (Ra-värden):

  • Aluminiumlegeringar       3,0 – 20 μm
  • Magnesiumlegeringar     3,0 - 18 μm
  • Zinklegeringar                2,5 – 18 μm

Icke desto mindre är användning av mätvärden och ritningskrav på godsytor på samma sätt som vid spånskärande bearbetning problematiskt. Ytan på ett gjutstycke påverkas vid stelnandet av flera olika faktorer, bland annat följande:

  • Innesluten luft kan orsaka mycket små blåsor i gjutgodsytan.
  • Krympning kan beroende på gjutgodsets geometri och använd gjutlegering orsaka ytfel, exempelvis insjunkningar.
  • Kvarvarande formsmörjmedel kan ge en grov yta på vissa ställen på gjutgodset.
  • Kallflytning eller sammanflytande smältaströmmar, som inte alltid kan undvikas, kan orsaka partiell felaktighet i ytan. Ibland kan sådana ställen knappast upptäckas utan optiska hjälpmedel.
  • Små partiklar av smälta som fastnar på verktyget och inte avlägsnas medför motsvarande ytfel vid följande avgjutningar.
  • Mekaniska skador på formhålighetens vägg som repor, intryckningar och skavspår kan uppstå vid uttagningen av godset ur verktyget och inverka på gjutgodsets ytkvalitet.
  • Verktygssprickor och uppruggningar, som är oundvikliga genom verktygets växelvisa höga termiska belastning, återges på gjutgodset vid varje avgjutning.
  • Partytor, rörliga delar, ingjutsställen, märken av utstötare o s v har naturligtvis en helt annan ytstruktur, som inte kan mätas med taktil mätteknik.
  • Vid den efter gjutningen följande lagringen och transporten kan uppstå skador på gjutstycket, speciellt medan det urtagna gjutstycket i regel fortfarande har en hög temperatur och därför inte genast kan förpackas med skyddsmaterial.

Oavsett alla nämnda problem framställs och används idag i stor omfattning gjutgods med fina ytor. För bedömning av ytorna används på grund av de beskrivna orsakerna med fördel inte mätvärden från en ytjämnhetsmätare. I stället görs en bedömning genom jämförelse med en jämförelseyta. Bedömning av toleransgränser görs manuellt mot sådana ytor genom visuell kontroll. Av ovanstående framgår att ett siffermässigt angivande av ytjämnhet enligt DIN/ISO 1302 bortfaller.

4652