Måttavvikelserna på en pressgjuten komponent beror på flera möjlika orsaker som använt material, storleken och utsträckning på den gjutna komponenten, storlek och utformning av verktyget, placering respektive begränsning för aktuella delar i verktyget samt gjutprocessen stabilitet.

Storlek/utsträckning

Storlek respektive utsträckning beskrivs genom rymddiagonalen. Gjutstycken  med stor rymddiagonal kräver större toleranser än gjutstycken med liten rymddiagonal. Rymddiagonalen bestäms av den prismaformade hålkropp i vilken gjutstycket kan placeras.

Rymddiagonal

 

Antal kaviteter (formhåligheter)

Gjutstycken i stora flerfacksverktyg kräver grövre toleranser än gjutstycken i mindre flerfacksverktyg.

 

Placering av mått

Läge respektive begränsning bestäms genom verktygsbundna respektive icke verktygsbundna mått.

Verktygsbundna mått är mått i en verktygshalva eller i fasta verktygsdelar, som inte påverkas av verktygsdelningen eller någon rörlig del.

Verktygsbundna mått.

Icke verktygsbundna mått: Dessa mått bildas genom två eller flera i förhållande till varandra rörliga verktygsdelar. De ligger övervägande i verktygets stängningsriktning eller bestäms av rörliga verktygsdelar. Denna typ av mått kräver större toleranser än vad som kan uppnås vid verktygsbundna mått.

Icke vertygsbundna mått.

I princip skiljer man mellan ”almänna toleranser”, det vill säga mått utan angiven tolerans och ”toleranssatta mått”, det vill säga mått för vilka tolerans anges.

 

Allmänna toleranser

De allmänna toleranserna och orientering om deras användning redovisas i standarden DIN ISO 8062.

För befintliga konstruktioner kan användas

  • DIN 1688 del 4 för gjutgods i lättmetaller (aluminium- och magnesiumlegeringar)
  • DIN 1687 del 4 för gjutgods i tungmetaller (koppar-, zink- och tennlegeringar)    


Vid användning av DIN 1687 och DIN 1688 indelas detaljerna i storleksklasser utgående från rymddiagonalen. Rymddiagonalen D beräknas enligt följande:

Vid användning av DIN EN ISO 8062 baseras toleransen på detaljens basmått.

 

Form- och lägetoleranser

Med form- och lägetoleranser kan ritningar upprättas såväl funktionsriktigt som tillverkningsriktigt. För form- och lägetoleranser måste först definieras referenspunkter. Bäst är om dessa ligger i en verktygshalva. Gjuteriet bör konstruera verktyget utgående från dessa punkter. En konstruktör bör alltid stämma av form- och lägetoleranserna med aktuellt gjuteri.

 

Toleranssatta mått

Innan toleranser fastställs bör man lägga fast verktygsdelning med mera. De grövre toleranserna uppnås i regel med genomsnittlig maskinutrustning. De snävare toleranserna kräver en större ansträngning, som medför en motsvarande högre kostnad. Ett förslitningskorrekt verktyg kan göra det nödvändigt med ensidiga toleranser.

Följande faktorer är viktiga att beakta vid toleranssättning:

  • Funktionsriktighet (kraven på den pressgjutna komponenten)
  • Processriktighet (krav på verktyg och process)
  • Mätbarhet (krav på mätnoggrannhet och mätmetod)
  • Ekonomi

 

Gällande standarder

Följande normer gäller toleranser (utdrag):

  • DIN EN ISO 8062 del 1 och 3
  • DIN 1687 del 4 (för befintliga konstruktioner)
  • DIN1688 del 4 (för befintliga konstruktioner)
  • Grundtoleranssystem enligt ISO 286.
4651