De vanligaste legeringarna som används för pressgjutning är aluminium, koppar, zink och magnesium.

Den senaste svenska  branschstatistiken kring gjutgods togs fram 2013. Enligt den var runt 75 procent av allt svenskt pressgjutgods i aluminium, nära 12 procent i zink, drygt 10 procent i koppar och några procent i magnesium.

Olika legeringar för gjutgods presenteras närmare i handbokens kapitel kring gjutna material. 

Här nedan beskrivs dock de vanligaste legeringsmetallerna för aluminium kortfattat.

Aluminium

Aluminiums huvudsakliga legeringselement är oftast kisel, koppar, mangan, järn och zink. Aluminium är en relativ mjuk metall då det är legeringsämnen som ger metallen dess olika egenskaper. Ytterligare element såsom tenn, bly, vismut, natrium, kalcium, antimon, beryllium, fosfor, titan och bor betraktas inte som normal legeringselement men kan förekomma i väldigt små fraktioner.

De legeringar av aluminium som vanligen används i pressgjutning går att hitta i Stena aluminiums produktblad.

Nedan finner ni en omvandlingstabell för de olika internationella standarder som finns för aluminium. Detta kan vara ett bra hjälpmedel vid jämförande av legeringar och olika länder.

Omvandlingstabell för aluminiumlegeringar

Mer om aluminiumlegeringar finns att läsa i aluminiumdelen av kapitlet gjutna material.

 

Zink

Följande text kommer ur tidskriften Gjuteriet 2017:2:

Zinkpressgjutgods kännetecknas idag av en hög grad av automatisering liksom av sofistikerad teknik och kvalitetssäkring. Normerade legeringar används. Basen utgörs av renzink med en renhet på 99.995%. Aluminium (3 – 4%), koppar (upp till 3%) och magnesium (<1%) är legeringsämnen, vilka väsentligen påverkar legeringarnas egenskapsprofil. Exempelvis förbättrar koppar draghållfasthet och hårdhet. Magnesium förhindrar interkristallin korrosion. Aluminium förbättrar skärbarheten liksom de viktigaste användningsegenskaperna som draghållfasthet, brottöjning och slagseghet. Samtidigt reducerar aluminium vid temperaturer under 450°C drastiskt reaktiviteten hos järnhaltiga material vid kontakt med flytande smälta. Därigenom kan alla zink-aluminiumlegeringar gjutas i snabba och högproduktiva varmkammarpressgjutmaskiner. I Europa används vanligtvis legeringarna ZL 400, ZL 420 och ZL 430. För speciellt tunnväggigt gods har utvecklats legeringar med särskilt god flytbarhet.

Att innehålla normerad sammansättning hos zinklegeringar för pressgjutning är en viktig och tvingande förutsättning för kvalitativt högvärdigt zinkpressgjutgods. Genom införandet av standarderna SS-EN 1774 (Zinklegeringar, beteckning ZL) och SS-EN 12844 (Zinkpressgjutgods, beteckning ZP) harmoniserades de olika europeiska beteckningarna för zinklegeringar och deras kemiska sammansättning. Legeringstillverkaren måste bevisa sammansättningen på materialtackorna så att förutsättningarna för en optimal zinkpressgjutningsprocess föreligger. Uppfylls vid gjutning inte de högsta kvalitetskraven kan legeringssammansättningen förändras under smält- och gjutförloppet. Standarden EN 12844 syftar till att ge kunder till zinkpressgjutgods garanti för att den gjutna komponenten uppvisar krävda egenskaper och även under en längre tidsperiod uppfyller funktionskraven.

Vanligt förekommande zinklegeringar.

Mer om zinklegeringar finns att läsa i zinkdelen av kapitlet gjutna material.

 

Koppar

Kopparlegeringar, som bronser, rödmetall och mässing, finns upptagna i standarden SS-EN 1982.

Mer om kopparlegeringar finns att läsa i koppardelen av kapitlet gjutna material.

 

Magnesium

Magnesium är den lättaste av alla konstruktionsmetaller. De vanligaste använda legeringarna innehåller aluminium och zink. Standarden heter ISO 16220.

Mer om magnesiumlegeringar finns att läsa i magnesiumdelen av kapitlet gjutna material.

 

 

 

 

 

 

 

4569